Lavendelolja

Förra veckan gjorde jag lavendelolja ur blommorna som jag plockade i mammas trädgård i Italien. Det traditionella sättet att framställa örtolja består av tre steg: Man proppar örter i en glasburk, fyller i med oljan och ställer burken i en solig, varm plats i 30 dagar. Det låter enkelt och genuint men det finns några nackdelar som man får överväga: Ju mer längre oljan står i kontakten med fukten som finns i växterna, desto mer stiger risken att den härsknar och jäsar. Dessutom kan bakterier trivas i en sådan miljö så att det händer ofta att oljan får odör eller en slemming konsistens. På grund av detta, föredrar jag en snabbare och mer hygienisk metod som jag fick lära mig för några år sedan ut av min vänn Marina.
Allt som behövs är en syltburk i glas - typ Bormioli Rocco - en gryta (gärna en tryckkokare), kokande vatten och lite tålamod.
Först och framst häller jag kokande vatten i burken så att det blir ren och bakteriefritt, sedan ställer jag den på gallret tills den är ordentligt torkad.
Nästa steg är att proppa full burken med de torkade växterna och att tillsätta oljan.
Jag tycker att det är bäst att använda torkade örter för att de har en mindre fuktmängd. Örter får silas ordentligt men inte tvättas.
Angående typ av oljan tycker jag att man får välja olika sorter beroende på hur man tänker göra med den färdiga produkten. Vill man göra tvål eller salvor då är olivolja ett bra val men om man tänker framställa massageolja är det bättre att använda oljor som blir snabbsugna av huden. Det kan vara solrosolja eller sötmandel eller druvkärnsolja eller majs eller, för luxiga massager, nyponrosfrö-, aprikoskärn-och jojobaolja.
Jojoba, trots att det är ett dyrbar ämne, skulle faktiskt vara det bästa valet för att framställa en örtolja som har nästan oändlig hållbarhet. Jojoba är egentligen ett flytande vax och det kommer alldrig att härsknar.

När oljan och växter är i burken, sätter jag lock på och överför behållaren i min tryckkokare. Sedan häller jag kokande vatten i och lås locket för att fånga in värmen. Nu är målet bara att behålla värme på lagom läget i ungefär två eller tre dagar.
Man kan av och till tillsätta ännu mer kokande vatten eller ställa grytan på spisplattorna när matlagning är färdigt eller stoppa den i ungen. Alla metoder till att behålla burken varm så längre som möjligt är tillåtna!
När olja är färdig, får man bara sila av blommorna och förvara oljan i en ren glasflaska.
För försiktighets skull, framställer jag den mändg örtolja jag tänker använda så att den är alltid nylagad.

Blåbär på vita mattan

Blåbärsäsong är riktigt på gång nu och även min vita matta i vardagsrummet har fått dela "glädjen" det här året!
Det hände plötseligt en lördag kväll för två veckor sedan medan maken höll precis på att njuta av en skål blåbär med vaniljglass. Fläcken på mattan var enorm och det borde behandlas omedelbart med citronjus och kallt vatten men jag hade verkligen inget lust att ta fram svamp och hink... det var väl lördagkväll för sjutton! Så jag lät bli och det blev helt fel.

När jag hann titta på mattan efter att några dagar hade gått, hade fläcken redan satt fast inne i tyget. Kampen skulle komma att bli riktigt hård, det visste jag ju!
Först och framst försökte jag att skölj bort fläcken med ren citronjus. Syran som finns i citrusfrukter funkar som ett lösningsmedel för naturliga färgämne som till exempel finns i gräset, grönsaker eller frukt. Men man måste agera snabbt för att behandla tyg när fläck fortfarande är våt annars tappar citronjus sitt effektivitet.
Citronsyran kan bleka mörkt eller färgat tyg så det är bättre att använda det blandat med kallt vatten. Min stackars matta är vit så jag kunde göra ett undantag...

Blåbärfläcken bytte genast från mörkblå till lila när jag hällde citronjus på men det satt tyvärr fast. Jag slog då full ett hink med varm vatten, tillsatt lite av min såpa och doppade mattan i. Efter tre timmar hade fläcken bleknat ytterligare en del men det syndes fortfarande för mycket så att jag visste att det var dags för den sista, extrema åtgärd: perkarbonat.

Natriumperkarbonat är ett miljövänligt alternativ till klorin som man kan använda även i kallt vatten till att bleka vit tvätt och till att ta bort fläckar. Det är ganska svårt att hitta ren perkarbonat men på den svenska marknaden finns några bra produkter som innehåller perkarbonat blandat ihop med få andra tillsatser. Jag är inte så förtjust att använda kemikalier i mitt hem men jag vet att någon gång det kan vara oundvikligt och det var precis fallet.

Jag fyllde hinket med varmvatten från kranen och tillsatt två matskedar perkarbonat, sedan lät jag matta stå i tvätt för ett annat par timmar. Äntligen försvann fläcken men om jag inte hade slarvat att behandla den omedelbart, citronjus skulle ha varit tillräckligt.

Inte bara tvål

Om man läser den här bloggen kan man verkligen tänka att jag är nästan bara tvålfixerad! Men det finns faktiskt många andra grejer som jag gör själv utan just tvålar eller tvättmedel. Det är utroligt spännande att se hur man egentligen kan bli självförsorjande genom att ta fram lite gammaldags förnuf och kunskap. Så, vid sidan av tvåltillverkning, bakar jag bröd, gärna med surdeg, syltar och saftar och tillverkar ost och smör. Vi odlar också grönsaker både i trädgården bakom villan och i det nya växthuset vi skaffade förra året. Att göra själv ger frihet och glädje tycker jag och det hjälper att skapa en kritisk tänkande om vad som händer omkring en när det gäller, till exempel, matproduktion. Om jag inte orkar tillverka saker själv, väljer jag gärna småskaliga, ekologiska producenter som kan garantera att vad som jag köper är närodlat och miljösmart.

Druvkärnsolja tvål

Min senaste tvål innehåller druvkärnsolja och har 8% soda rabatt. Jag är vana vid att minska sodas mängd av ungefär 5-6% men jag vill börja sperimentera med större rabatter och ser hur det blir. Som vanligt har jag ställt tvålarna i tvättstugan men fukt i rummet har blivit ganska hög efter några dagar av regn så att tvålen har inte än orkat torka ordentligt. Den svetter på grund av kombinationen mellan fukt i luften och den varma temperaturen. Hemtillverkade tvålar innehåller naturligt glycerin som är en typ "biprodukt" av förtvålningen. Glycerinet gör tvålen mildare men det kan blanda sig med fukten som finns i luften och det kondenserar sedan på tvåls yta. "Svetten" är ett bra tecken i sig. Det menar bara att tvålen innehåller glycerin som verkligen är bra för huden men, om det blir för mycket, det kan leda till härskningen. Nu har jag ställt tvålen i övrevåningen och jag hoppas att den torkar snart. Recepet till druvkärnsolja tvål blir så här:
600 g olivolja
200 g kokosfett
200 g druvkärnsolja
133 g kaustiksoda (8% rabatt)
300 g vatten
10 ml lemon myrtle (Backousia citriodora)

Jag tillverkade tvålen enligt kallprocessen och, när massan blev tjöckare och "randen" började synas, tillsatte jag den eteriska oljan.


Tänk på säkerhet innan ni börjar att laga tvål! Läs sidan under bloggens rubrik ordentligt och kom ihåg att inte variera en enda prick i receptet om ni inte har lärt er hur kaustiksoda räknas ut. Man hittar en förklaring om doseringen av kaustiksoda och detaljerade instruktioner om kallprocessen i tvålskolan här på bloggen.

Eteriska oljor

En viktig fördel med hemtillverkad tvål är att den kan vara helt skräddarsydd. Man börjar med att välja basoljor och sedan forsätter man att "krydda" tvålen med passande doft, färgämne eller tiotals olika naturliga tillsatter inklusive mjölk, honung, torkade blommor, fröer, kaffe, frukt, bivax m.m.
När det angår doft, är eteriska oljor det vanligaste valet för tvålmakare och de är alltid varit mitt eget i alla fall.
Eteriska oljor tillverkas ur olika sorter av växter genom destillering och pressning. Nästan alla doftande blommor eller örtkryddor innehåller eteriska olja i såväl kronblad som i skal, löv, kvistar och rötter. Växter använder den doftande oljan både till att locka insekter och till att skrämma bort skadedjur.
Begreppet olja kan vara lurigt för att eteriska oljor faktiskt har inte något att göra med fett utan de har mer släktskap inom alkohols och lösningsmedels familj.
Det finns en massa böcker och webb-sidor om eteriska oljor och jag tänker inte säga mer om dem här, men jag vill bara upprepa några viktiga allmänna råd.
Eteriska oljor är starka ämne som måste alltid användas med hänsyn och försiktighet. De ska absolut inte svälja eller smörja rå på kroppen för att det finns oljor som är giftiga och som kan skada hud. De har en väldig stark doft som kan få känsliga individer att må illa eller att få migrän. Under graviditen är det bättre att inte syssla med eteriska oljor. Vid inköpet får man vara försiktig och kolla att det åteminstone finns på förkpackingen växtens botaniska namn, framställningsmetod, producenter och ursprungland. Man får också komma ihåg att äkta oljor oftast är dyra, de billiga varianter riskerar att vara kopior som framställde med kemikalier.

Mina tvålrecept består alltid av ett kilo fett och då blir dosering av eteriska olja ungefär 10-20 ml. Oljor som pressade ut av rötter, kvistar och bark - till exempel tea tree, eucaliptus, patchouli, rosalina osv - ger bättre resultat än oljor som framställes av citrus skal och blommor (citron, apelsin, rosa, jasmin, neroli osv).
Jag brukar blanda eteriska oljor med lite mjöl - rismjöl är toppen men vanlig vetemjöl funkar bra också - så att doften "fångas" i och den ska stanna kvar längre i tvålen. När tvålmassan når rands fas efter omrörning, tillsätter jag eteriska oljors blandning och forsätter röra långsamt med en sked förrän att hälla tvål i formen.

Aloe vera eller inte?

Om en deodorant roll-on kallas för Body-X Deo Roll-on Aloe Vera, vad tänker man att produkten innehåller? Aloe vera, sjävlklart!
Då granskar man närmare innehållsförteckingen: Aqua, aluminium chlorohydrate, steareth-21, steareth-2, Peg-8 distearate, paraffinum liquidum, parfum, Ppg-15 staryl ether, persea gratissima oil, triethyl citrate, allantoin, panthenol, triclosan, Bht, 2-bromo-2nitropopane-1, 3-diol, benzyl salicilate, citronellol, geraniol, hxyl cinnamic aldehyde, lilial, limonene, linalol. Så, har ni sett Aloe vera någonstans? Nej, det har ni nog inte...
Eftersom Aloe vera är en växt, om den finns i vilka kosmetika som helst i vilken form som helst (extrakt, gelè, jus o.s.v.), måste man skriva namnet på latin (Aloe vera, Aloe barbadensis) någonstans i innehållsförteckingen. Det står i lagen och det angår alla kosmetikas producenter inom Europa.Men vad är det som har hänt med min deodorant då? Om man vänder burken, hittar man förmodligen en förklaring. Där i finstilt står namnet på deodoranten igen Body-X Deodorant Roll-on "Aloe Vera". Ser ni skillnaden? Aloe Vera, inom citattecken, är bara namnet på produkten! Deodoranten heter "Aloe Vera" precis som jag heter "Patrizia Garzena" men den innehåller ingenting som har något med växten att göra. Företaget har använt en bekant och välrenommerad ingrediens bara till att locka konsumenter som inte kan innehållsförteckings språk!

Inspirerande böcker: "Bread matters" av A. Whitley

Det börjar alltid med en bok. Varje gång jag letar efter inspiration, råd, uppmuntran vänder jag alltid mig till en bok. Så har jag bestämt mig för att tipsa lite grann här på bloggen om böckerna som har varit en viktig upplevelse i mitt liv och av vilka andra kan kanske dra nytta.
Jag börjar med min älskade bok om bröd "Bread matters" av Andrew Whitley. Allting man behöver veta om brödet finns där och jag har uppskattat mest berättelsen om hur massproducerat bröd egentligen tillverkas. Man lär sig verkligen varför brödet som vi köper färdigbakat i plastpåsar kan bli så dåligt till smaklökar, hälsan och plånboken. Sedan får man en massa förnuftiga och praktiska råd till att baka alla sorter bröd: med surdeg, utan surdeg, med glutenfri mjöl, med socker och smör och fröer och frukt....
Även om jag har köpt många andra böcker om bröd efteråt, har jag verkligen Whitley att tacka för allt jag vet om ämnet. Hans bok har fått en alldeles speciell plats i min bokhylla och jag återvänder ofta till den till att få ny inspiration.